Med mina fina kusiner.

Det var bara sju år sedan jag fick reda på att jag har sju (!) kusiner på Barbados. Jag har faktiskt ingen förklaring till varför min pappa inte kläckte ur sig det tidigare. Lite synd för jag hade gärna haft de här sköna människorna i mitt liv längre. Men nu är det som det är och varje gång vi träffas är det jättekul och trevligt.

I går tog jag planet från Grenada för att hälsa på, det tar knappt en timme. Den här gången bor jag hos min kusin Alister, Lister, och hans familj ute på landet. De har gott om plats och lagar väldigt god mat till mig så det är perfekt. I går kväll blev det dock middag på deras stamhak Chillin & grillin nere på Fish Market i kuststaden Oistins. Det fick bli nationalrätten nygrillad flying fish.

Lister är som många här, engagerad i kyrkan och sjunger i kören i en Anglican church. Jag var osäker på vad det är för kyrka men Wikipedia säger att det är en mix av katolicism och protestantism. Det stämmer nog med min upplevelse i dag. Mycket strikta ritualer i en fungerande kombination med väldigt uppsluppen stämning, massa sång, skämt och applåder. Formellt och informellt på samma gång.

I taket i den lilla stenkyrkan hänger sex stora TV-skärmar där man kunde följa med i alla texter och psalmer. Emellanåt dyker det upp mindre lyckade bildspel och väldigt fantasifull typografi. Inte snyggt på något sätt men praktiskt för en nykomling. För det hade de snappat upp och alla som var där för första gången fick presentera sig i mikrofonen. Fick lätt panik när den närmade sig men det gick bra och de klappade till och med i händerna efter mitt lilla performance.

Rätt som det var blev det ett ”peace-mingel”. Det gick ut på att alla cirkulerade och hälsade varandra med frasen ”Peace be with you”. Inte så dumt faktiskt med en liten bensträckare mitt i den två och en halv timme långa gudstjänsten.

Efter predikan var det dags för nattvard och jag tänkte hjälp, nu kaosar det väl ur rejält här inne när alla ska fram till altaret. Men tvärt emot gick det imponerande smidigt. Mycket tydliga nattvardsguider lotsade fram den lydiga församlingen och på mindre än en kvart var det klart.

Att se församlingen samlas på kyrkbacken var som en fashion show med afrotema. Helt fantastiska outfits dagen till ära.  I sin predikan citerade prästen både bibeln och calypsotexter. Jag som funderat en hel del över hur slaveriet påverkat och fortfarande påverkar befolkningen i de karibiska länderna fick i dag en ny infallsvinkel. ”Våra förfäder har varit med om de mest horribla förhållanden under slaveriet. Men de överlevde och det är därför vi är så starka.”

Som många av oss har jag varit med om en del jobbiga smällar i livet men faktum är att jag har alltid har rest mig och kommit igen starkare. Nu fattar jag varför: Mitt afrikanska arv!

Ps. Nu dör min dator alldeles strax och jag har ingen strömsladd så det här inlägget får bli som det blir med fel och brister. Det tycker mitt svenska arv är oerhört jobbigt.