Hur blev en blondin från Hjo entrébiljetten till min pappas hemland Grenada? Här är storyn om min vänskap med Lotten. Trebarnsmamman, hotelldirektören, Mrs Friday och så väldigt, väldigt mycket mer.

Känslan av mellanförskap är närvarande; att vara varken eller. I Grenada får jag ännu oftare än i Sverige frågan om var jag kommer ifrån. I min längtan efter tillhörighet, att vara något mer än en vanlig turist, har jag börjat svara Fontenoy. Det är byn där min pappa föddes och sedan lämnade för gott när han bara var 15 år gammal. Jag kommer från Fontenoy och Stockholm, Sverige. Jag vill vara både och.

Lotten erkänner att hon sällan ger sig tillkänna när det pratas svenska på Grenada. Men en regnig kväll i en hotellbar för sju år sedan var det något som fick henne att göra ett undantag. Det kommer jag alltid att vara tacksam för.

2015: Som nybliven medborgare utan koll eller kontakter var jag rätt vilsen när jag var på ön för att hämta ut mitt första grenadiska pass.

Till skillnad från mig har Lotten bott i Grenada mer än halva livet. Hon kom hit som tonåring med föräldrarna som valt ut landet som mål för ett sabbatsår från den svenska vardagen. Lotten trivdes och stannade när mamma Lena och pappa Christer åkte hem.

Det krävs en entreprenör

Att komma som turist till paradiset i ett par veckor är enbart härligt. Att leva och fixa en bra tillvaro i Grenada är riktigt krävande. Lottens helt exceptionella entreprenörsanda är en av anledningarna till att hon lyckats. Hon ser affärer i det mesta och tvekar inte att dra igång en frisersalong, en videobutik, en städfirma, en redovisningsbyrå eller ett hotell. Flera av företagen har hon drivit samtidigt. I egenskap av ägare och direktör för Seabreeze hotel sitter hon även bland annat i styrelsen för Grenada Hotel and Tourism Association. En organisation som kom att axla en viktig roll i arbetet med att erbjuda invånarna covidvaccination.

Hard working woman.

Grenada är beroende av turismen som inkomstkälla och under pandemin tvingades många hotell säga upp personal men inte Lottens. Istället dealar hon med regeringen om att bli karantänhotell och tar ett lån för att klara det övriga inkomstbortfallet. Hela personalstyrkan jobbar kvar nu när turisterna återvänder.

Ett stort hjärta

När jag smygfrågar är medarbetarna väldigt nöjda med sin chef. Lotten bryr sig inte bara om hur de sköter jobbet utan har också förståelse för den privata situationen. Det går alltid prata med Lotten och få hjälp att lösa en situation. Något jag förstår är ovanligt hos arbetsgivare här. Flera i personalen berättar om dåliga erfarenheter och undermåliga löner. Lotten beskriver sin ledarstil som trial and error. Testar man något som inte funkar är det bara att göra om. Hon menar att oftast är det inte de anställda som ska ändra sig utan hon som chef.

Jag bor alltid i rum 12. Annie och Telisha har blivit mina vänner.

Förståelsen för olika förhållanden bottnar förmodligen i att hon själv vet hur det är att bo i ett litet träskjul, laga mat på ett litet spritkök och bada i regnvattentunnan utanför. Hon vet hur det att vända på varenda krona. Hon vet hur det är att vara ensamstående mamma. Hon vet hur det är att kämpa sig ur en hotfull situation. Förmodligen är det därför hennes hjärta är varmt och stort nog att vilja hjälpa utsatta. Kvinnor och barn som behöver skydd och stöd, engagemang för barn med downs syndrom eller enträget vaccinationskampanjande under pandemin. För allt detta beundrar jag Lotten.

Helt ok utsikt. Bara mangoträdet finns kvar på platsen där min farfars hus stod till 2004 när orkanen Ivan förstörde det och 80 procent av de övriga husen på ön.

Happy ever after

Jag fick aldrig någon hjälp att lära känna Grenada. De få släktingar som finns kvar har jag träffat ganska nyligen. Resorna hit och medborgarskapet har jag fixat på egen hand för att stilla längtan efter att få kontakt med mitt ursprung. Utan att tveka introducerade Lotten mig för sina vänner, affärskontakter och familj på Grenada. Jag har fått hjälpa till att måla och fixa på hotellet, jobba med varumärket Seabreeze, och göra vardagssaker i sammanhang som jag aldrig hade haft möjlighet till utan henne. Men Lotten har även haft nytta av mig. Inte minst agerade jag överentusiastisk hejarklack när hon började dejta sin nyblivne och braiga man Angus Friday.

2016: tung partykväll med Lotten och Angus. 2022: Lotten och Angus med gullungen Jahzara ”four and a half years” (väldigt viktigt).

Den 12 mars gifte de sig. Och jag var bjuden på århundradets roligaste och snyggaste, och mest generösa bröllopsfestligheter som pågick i över en vecka. Minns inte när jag hade så kul. Och aldrig har jag hört en man låta så stolt och kärleksfull som när Angus säger: My wife Lotten and I. Nu pustar de ut tillsammans med fina döttrarna Jahlina, Jahnna och Jahzara i sitt fantastiska hem med panoramautsikt över Atlanten. Lotten du är så värd allt detta. Tack för att du är min vän.