Plötsligt vänder det.

Vad gör du när du hittar kilometer av kärleksbrev som din man har skrivit? Och det enda problemet är att de inte är till dig.

Du drar för gardinerna. Lägger dig i fosterställning på badrumsgolvet och panikgråter. Du beter dig som en manisk duracellkanin på speed, du slutar äta, du slutar sova. Du länsar medicinskåpet och kollar på Flashback hur många piller man måste ta. Det blir så riktigt jävla illa att du får testa psykvården från insidan. På avdelningen där du inte får ha telefonladdaren på rummet och måste fråga för att använda duschslangen, möter du andra kvinnor som också mår skit.

Nätshopping och kedjerökning

Hon sitter i telefonhytten och sjunger vaggvisor för sin treåring. Utanför bär skötarna ut kartong efter kartong från hennes rum. Kläder och diverse merchandise för 30 000 kr som hon köpte för två veckor sedan när hon var manisk ska skickas tillbaka. För att det inte ska hända igen får hon inte ha sin telefon och Ipad. Tjejen i rummet bredvid flippar fullständigt när hon ser att du äter ett ägg.

Hur många cigg går det att röka på en dag? Men vad ska du göra när chefen ringer och hotar med att ge ditt jobb till någon annan om du inte kommer i morgon. När soc-kvinnan är missnöjd med hur du tar hand om sitt funktionshindrade barn och när hjärnan, trots alla piller vägrar sluta snurra mellan panikångestattackerna. Vad gör du då?

Intelligent och snygg. Och ändå…

Plötsligt inser du, att hur pissigt du än mår just nu, så är ditt liv i grunden hundra gånger enklare än dina medsystrars. När det är dags att åka hem får du snälla kramar och pepp. ”Du är intelligent, det hör man när du pratar. Och snygg också. Du är inte en sån kvinna man lämnar på det sättet”. Nej det har hon fullkomligt rätt i, för vem är det? Men ibland blir livet inte som du tänkt dig.

Det är tre månader sedan jag skrev något här på bloggen och det är nog lika bra för oss alla. Jag hade inte kunnat kontrollera vad fingrarna på tangentbordet skulle ha åstadkommit. Då hade jag precis kommit hem från min underbara upptäcktsresa till Grenada. Bland annat var det där kom jag på att jag gillade att skriva och att jag kan göra spännande och intressanta saker på egen hand.

Den tunnaste platsen

För några veckor sedan var jag på Almas konfirmation i Katarina kyrka. Konfirmanderna delade med sig av sina tankar kring tro och livet. En kille berättade om en dag när han genom vardagsrumsfönstret såg solen bryta igenom efter ett regn. Då kände han en stor närvaro. En närhet, som att det inte längre fanns några lager emellan honom och universum. Sådana tillfällen och upplevelser kallade han för tunna platser. Jag hade aldrig hört uttrycket tidigare. Men när han sa det kände jag direkt att Grenada är en sådan plats för mig.

Nu sitter jag på planet över Atlanten. Jag är på väg tillbaka. Jag vill känna den positiva energin, lugnet och livslusten jag upplevde där. Om några timmar tar jag min simtur i solnedgången igen och efteråt ska jag få världens godaste mojito. En sann nära-livet-upplevelse. För på samma sätt som allt plötsligt kan bli skitdåligt kan det också vända och bli bra igen. Jag vet att det har vänt nu. Och jag vet lite mer om livet.