En vanlig torsdag i februari

Nu är det slut med nödlösningen toapapper i ett vingligt durkslag över koppen. Jag och mitt Zoegas har precis fått en sprillans ny kaffebryggare på rummet. En riktig högtidsdag alltså. Jag laddar inför premiären och ger mig ut på en springrunda innan det är dags att få njuta av härligheten. Spring och spring. Jag springer lite ibland. Det är fyra kilometer ren underhållning. Skolbarn i uniformer, lastbilar med snygga byggjobbare på flaket, små minibussar med tjugo pers inklämda på väg till jobbet, turister i fula shorts och kvinnor med fantasifrisyrer.

Ekologiskt och närodlat.

På väg tillbaka passade jag på att handla tvättmedel och lite mat. Jag har hittat en tant med ett fint stånd där hon säljer frukt och grönsaker från sin brors odlingar norrut på ön. Det är inte billigt men precis som på ICA värt pengarna om man gillar att äta ekologiskt och närodlat, tänker jag.

En annan rolig sak är att hotelldirektören Lotten har bett mig om inredningsråd. Att göra fint är det roligaste jag vet så det kan ju inte bli bättre! Hotellets knalloranga väggar funkar. Men i kombination med de illgröna och lila detaljerna är det inte hälsosamt.

Jag jobbar med stajling nu.

Knappt har jag hunnit sätta mig med färgkartan och kaffet innan Lotten dyker upp och säger att hon ska åka och köpa färg. Men herregud kvinna, tänker jag. Sånt här tar dagar, veckor, ja månader att bestämma. Men inte för Lotten. Vi sätter oss i bilen sticker till färgaffären som visar sig ha stängt för lunch. Då blir vi också hungriga kör en bättre lurre på Dodgy Doc och jag får veta en massa om hur det funkar här. Det är inte världens snabbaste land men Lotten vet hur man får saker att hända: Nu har vi väntat en halvtimme, säger hon till kyparen. Om inte maten står här på bordet framför mig om två minuter så drar vi. Och vips kan vi börja käka.

Hotelldirektör Lotten Haagman vet hur man får saker att hända.

Jag har jag träffat värsta powerkvinnan med tusen järn i elden, snabb och snäll och som det verkar, helt utan kontrollbehov. Coolt. Det finns väldigt mycket att prata om och helt plötsligt är det hög tid att plocka upp Lottens döttrar och deras kompisar som ska till simskolan. Hela minibussen kryllar av sköna sjuåringar i alla kulörer. Lotten drar på favvolåten Saltfish och alla kidsen sjunger med. Helt underbart.

Jag gör sjukt viktiga saker som inte går att fakturera

Sedan råkade jag kolla mailen och blev på dåligt humör. Redovisnings-Margaretha tycker att mitt resultat inte alls ser så lovande ut de senaste månaderna. Näää Maggan, för jag kanske inte har jobbat röven av mig som tidigare. Och nu Maggan förstår du så är jag här i Grenada och gör andra sjukt viktiga saker som inte heller går att fakturera så det är ingen idé att du skickar fler såna här mail till mig just nu. Förlåt Maggan, du gör ditt jobb jättebra, jag vet. Men bara så att du vet så mår jag väldigt bra just nu. Jag har massor av energi och nya idéer som bubblar i huvudet. Och kanske vill någon av mina kunder  jobba vidare med mig, trots att de läser vad jag skriver här. Så kommer det att lösa sig. Det är jag säker på.

Den beiga färgen blev för ljus. Men gud vad skönt det var att bara göra. Vi rättar till det imorgon.